Vardag med storasyster
Hem Vad är damp? Epilepsi Länkar
Rösta på min sida Litteraturlista Litteraturlista Länka till mig
Webbringar Länkar Länkar Tipsa en vän
Awards Vardag med storasyster Kontakta mig
 

Den här berättelsen skrev jag för att berätta om vår vardag, så att den som inte är insatt kan förstå hur det kan vara att ha ett barn med damp. Storasyster var vid den här tiden nio år och vantrivdes otroligt mycket i skolan.

Väckarklockan ringer 6.00. Mamma och pappa går upp för att göra sig i ordning, så att de är helt färdigklädda när de ska väcka barnen och den stora kampen ska ta sin början.
6.30 börjar de väcka storasyster och nu börjar ett tjatande och gnatande utan dess like, därför att deras äldsta dotter har mycket svårt att vakna och att komma igång.

Hon vaknar inte alls när de försöker väcka henne lite lugnt och när de höjer rösten skriker hon argt att de ska låta henne vara ifred. Skulle hon mot förmodan vakna så somnar hon snabbt om igen. De lockar och pockar, ruskar och skakar, men storasyster vill inte vakna och framför allt inte gå upp. Hon ska ju till skolan och den HATAR hon. Under tiden ska också lillasyster väckas, tvättas, kläs på och frukosten ska göras.

Till slut lyfter de upp storasyster, som då är tvärilsken och spottar, fräser och svär. I de allra bästa fallen får de henne till frukostbordet, så att lite mat kan hamna i magen (det tar tid att komma igång att äta). I annat fall får de äta under en otrolig ljudterror, då storasyster fortfarande är arg och skriker. ”Jag vill inte gå till den där förbannade skolan, jag vill vara hemma, jag vill inte träffa den där j----la fröken” osv. osv.

Därefter är det dags att klä på sig.
Först kan man inte ha de framlagda kläderna och sedan ska man ju välja nya. Mamma har ju aldrig tvättat de rätta kläderna och mamma kan aldrig veta vilka de är eftersom storasyster byter favoritkläder från dag till dag. Mamma och pappa måste prata på henne kläderna dvs hela tiden muntligen påminna henne om vad det var hon skulle göra annars sitter hon bara och tittar rakt framför sig utan att få på sig sina kläder.

Tiden börjar ta slut och skolan börjar alldeles strax. Storasyster blir alltmer irriterad eftersom mamma och pappa pratar med, ja till och med tjatar på henne att bli färdig. Sent omsider är storasyster färdigklädd och då ska medicinen tas (hon har epilepsi också), samt att ytterkläderna ska på och hon ska komma iväg till skolan.

Mamma eller pappa måste följa henne till skolan för att hon överhuvudtaget ska komma dit. De kompisar hon hade när hon var liten har för länge sedan tröttnat på henne.
Någon måste också lämna lillasyster på dagis.

När storasyster är i skolan kan mamma och pappa vara på arbetet med ett visst, men ibland bedrägligt lugn (får hon ett epilepsianfall ringer skolan till mamma, och det får hon flera gånger i veckan)

Efter skolans slut är mamma hemma igen för att storasyster ska slippa gå på fritids, vilket hon aldrig hade orkat. När storasyster kommer hem är hon trött, ilsken och aggressiv. Hon är mycket lättstörd och irriterad.

Storasyster får stora utbrott då hon slåss, sparkar, skriker, spottar och fräser. Ofta, ofta försöker hon komma åt lillasyster, som hon vill slå och då helst slå ihjäl henne. Storasyster är också depressiv och vill ofta "döda sig själv". Lillasyster blir naturligtvis jätterädd när storasyster bråkar på det här sättet, man förstår inte allt detta när man bara är fyra år.

Under dessa utbrott fungerar mamma (eller pappa, om han inte är på jobbet) som en slags stoppkloss och boxboll som får ta emot hugg och slag, sparkar och bett. De får hålla fast henne och ofta lägga henne på sängen eller på golvet för att hon inte ska kunna skada sig själv eller andra.

Utbrotten håller på mellan 20 minuter och en timme, ibland längre och de slutar med att storasyster gråter bittert, en slags urgråt. De kan komma flera gånger per dag likaväl som det kan förflyta enstaka dagar utan dessa utbrott.

När utbrottet är över är mamma (och pappa) helt urlakade och lillasyster är rädd och behöver mycket stöd. Storasyster kan antingen vara ledsen och ångerfull eller som om ingenting hade hänt. Mamma (och pappa) har också en stor röra att städa upp.

När pappa kommer hem ska familjen äta middag och då kan inte storasyster äta den där maten. ”Den är blä!”
Föräldrarna är nämligen så dumma att de vägrar servera pannkakor 365 dagar om året. För det mesta kan hon dock tänka sig att sitta med vid bordet och då kan man ju lika gärna smaka maten.

Senare brukar det alltid bli läggdags och alltså ytterligare en källa till konflikt och maktkamp. Storasyster ska inte borsta tänderna, inte kissa och framförallt inte lägga sig, återigen är det lock, pock ,gnat, tjat och bråk som gäller.

När storasyster väl kommit i säng kan hon inte sova. Hon måste dricka vatten, kissa (även i sängen, så att lakanen måste bytas) och kontrollera så att mamma och pappa inte har lämnat henne och lillasyster alldeles själva hemma. Storasyster somnar någon gång mellan tio och halv elva.

Då sitter mamma och pappa alldeles utmattade i soffan framför TV:n och håller på att somna. Tvätt, disk och städning får de ta en annan dag när de är piggare eller när det blir absolut nödvändigt.

Mitt i detta finns också lillasyster som också har behov av att ha sina föräldrar och att bli mentalt tillfredsställd, vilket hon alltför sällan blir.

© Maria Pettersson 2001