Pär Lagerkvist föddes 1891-05-23 i Växjö där fadern var bangårdsförman. Familjen var starkt religiös och Lagerkvist fick en djup biblisk uppfostran vilken han senare kom att växa ifrån. Lagerkvist kallade sig själv " en troende utan tro, en religiös ateist". Lagerkvist studerade vid Växjö högre allmäna läroverk den 1 juni 1910, inskriven Uppsala universitet 1911-1912 men insåg att studentlivet inte passade honom och han började då att skriva på heltid..
Åren innan krigsutbrottet kom Lagerkvist tillbaka från en studieresa i Paris. Han var då uppfylld av modernismen och fast besluten om att revolutionera i den svenska litteraturen. I tal, röst och värderingar bevarade han drag av småländsk lantman. Han antog aldrig någon borgerlig stil. Ett tema som Lagerkvist kom tillbaka till i många av sina böcker var frågor om livets mening, om ont och gott, om döden, kärleken och naturen. Lagerkvist sökte ofta efter svaren på livets gåtor vilket många gånger ledde till djupt känslosamma stycken med inslag av hans egna erfarenheter. Han fann även förebilder i isländska sagor och folkvisor vars tema oftast var strängt. Hans verk präglas av den pessimist han var. Lagerkvist upplevde livet som "en kort orostund i skuggan av den ständigt närmande döden". Lagerkvist ansågs på 1910-talet vara en djärv förnyare av den svenska poesin, prosakonsten och dramatiken.
Lagerkvist kom att ge ut åtskilliga verk under sin livstid. Och har med det blivit en centralgestalt i den svenska litteraturen p.g.a. av sin mångsidighet som författare. Han var inte bara lyriker utan även dramatiker och prosaförfattare. Lagerkvist skrev ofta om sina egna upplevelser och erfarenheter. Lagerkvist var en djup deprimerad man och hans böcker är mycket djupa. Han skrev ofta om den tomhet som fyllde hans hjärta. Lagerkvist har i flera sammanhang blivit kallad " en kämpande humanist som trodde mer på människan än på Gud". Detta p.g.a. hans eminenta sätt att beskriva en människas känslor och tankar. Lagerkvist var mycket inspirerad av den store psykologen Sigmund Freud.
Dikten Ordkonst och bildkonst 1913 beskrev livets svåraste och djupaste frågor. Dikten skall vara sökande inte underhållande. Hans genombrott kom 1916 med diktsamlingen Ångest. Som var fylld av smärta och förtvivlan. Den inledande dikten som är mycket mörk, desperat och ytterst uttrycksfull har blivit en klassiker.
Lagerkvist ville förena poetisk djärvhet med språklig klarhet. Och där med valde han att måla upp en serie brutala bilder istället för de veka stämningsmåleriet som tidigare hade funnits i svensk poesi. En annan diktsamling som sedan följde i Ångest anda var Teater . I den fortsätter Lagerkvist med sin häftiga uttrycksfullhet. Denna gång tvekade han stark mot den konstart som Ibsen efterföljde. Men en snällare bild av livet än denna svårmodiga och groteska växer fram i Det eviga leendet. Här söker de själva efter meningen med livet istället för att få det serverat. Några år senare kom den andra i raden av lite snällare och mjukare prosa, vilken fick titeln Gäst hos verkligheten 1925.
Här skildrar Lagerkvist ännu en gång sin barndom. Bilden av modern i hennes fromma värld hade framträtt redan tidigare i de klassiska dikterna ur Den lyckliges väg 1921. Det modernistiska språk som Ångest införde i lyriken var nu betydligt dämpat. Dikterna ur Hjärtans sånger 1926 kom att bli sällsynta i svensk litteratur tillsammans med den fruktansvärda tragiken i boken Han som fick leva om sitt liv 1928. Efter det kom Själarnas maskerad 1930 där han skildrar de vackraste av kärlekssagor. Den skildrar ett möte mellan två själar i ett land där allt är möjligt, skönt och upphöjt.
Nu kom Lagerkvist att ännu en gång byta stil. När Hitler och nazisterna släpptes till makten reagerar Lagerkvist snabbt och starkt. Med Bödeln 1933 inledde Lagerkvist att bedriva vakthållning mot de nazistiska hotet i dess alla former. Bödeln blev senare dramatiserad. Lagerkvist fortsatte senare sin studie av det onda i Dvärgen 1944 . Den är skriven i dagboksform av en dvärg vid ett italienskt furstehov under 1500-talet. Boken är hård och beskriver en människa som är "andlig förkrympt, ett kärlekslöst odjur som trivs bäst med livet under krig och terror" 1 Detta är den bok som Lagerkvist har blivit mest hyllad för och det är även den som har sålt mest. Efter Dvärgen kom ytterligare en vändpunkt i Lagerkvists författarskap och efter den skrev han mest prosa. Nu återvände han till religionens eviga gåtor och till sin skräck för döden och med boken Barabbas 1950 konfronteras hans gestalter med det oförklarligt gudomliga. Barabbas väckte särskild uppmärksamhet och översattes till många språk. Den bidrog även till Lagerkvist fick Nobelpriset i litteratur 1951. Pär Lagerkvist död den 11 juli 1974 i Danderyd